tisdag, oktober 20, 2009

DN gör rätt analys av ”de nya” kristdemokraterna

Jag tror DN har rätt i sin analys om varför kristdemokraternas partistyrelses nya strategi inte kommer att fungera. Jag har dessutom skrivit om det flera gånger förut där jag bland annat påpekat att om man lägger an en mer populistisk ton så får man också slåss med SD. Det som känns sorgligast är om partiet verkligen svänger nog för att börja locka moderaternas högerväljare och därmed överger sin sociala och genuint omtänksamma sida. Det positiva skulle vara ifall partiet övergav sin HBT skräck (har inte sett några tecken från den högljudda lilla grupp som står för detta att backa dock).

Frågan är väll också hur länge SvDs ledarsida och media ger draghjälp och mediatid till denna typ av utspel, jag gissar inte så länge och lyfter inte partiet nu med denna retorik kommer man inte göra det till valet. Det betyder också att man tappat mediatid man kunnat göra annat med.

Läs min djupare analys om varför jag och DN har rätt och partistyrelsen och SvD har fel nedan:

Hur stor är gruppen man kan tänkas locka?

Var brister SvD och andras analys?

Hur såg kristdemokraternas valanalys ut efter valet?



torsdag, oktober 15, 2009

Hög tid att agera, minska utsläppen av föroreningen koldioxid!

Att förhandlingarna inför Köpenhamn tycks gå segt är kanske inte så förvånande, men det borde det vara. Delvis kan det bero på att media missat att föra fram kostnadsanalysen, mer om det senare, först om varför något borde göras.

Politikerna verkar ha kommit överens om att målet är att försöka hejda den globala uppvärmningen innan den når 2 grader högre temperatur än innan industrialiseringen. Målet är satt för att försöka undvika allt för katastrofala konsekvenser (så som till exempel, havsnivåhöjning, torka, översvämningar, vatten och matbrist, minskad biologisk mångfald).


(klicka för större bild)

Det har börjat komma ut en del rapporter om hur vi ska kunna nå tvågraders målet. Gemensamt för de jag sett är att det är relativt billigt och att vi gör klokt i att börja minska utsläppen av de förorenande växthusgaserna snabbt.

I McKinseys rapport (gjord med vattenfall) kan vi bland annat läsa att en stor del av kostnaden tjänas in genom bland annat energibesparingar.




McKinsey påpekar också att beroende på hur omställningen finansieras kan övergången till en låg kol ekonomi öka BNP / tillväxten i många länder.

International Energy Agency (IEA) har också gjort en analys av hur man skulle kunna nå två grader målet. Där har de kommit fram till att investeringskostnaden skulle kunna ligga någonstans runt 1% av BNP varje år fram till 2050. Men det handlar om en omriktning av ekonomisk aktivitet och jobb, inte nödvändigtvis minskning av BNP. Denna kostnad betalar också delvis sig själv genom att vi minskar energikostnaderna och minskar utsläppen av föroreningar. IPCC gjorde för övrigt uppskattningen att kostnaden skulle ligga runt 0.1% av BNP årligen fram till 2050.

På ett liknande sätt förklarar författarna av The economics of 350: The Benefits and Costs of Climate Stabilization att Priset på olja i framtiden är mycket avgörande för vad omställningen från kol och olja kommer att kosta. Vid ett högt oljepris kan ett skifte från olja och kol vara ekonomiskt lönsamt. Vidare ger man exemplet att om kostnaden skulle vara 2,5% av BNP årligen för omställningen för ett land med 2,5% tillväxt så innebär det i praktiken att man skippar ett års tillväxt och sedan fortsätter. Eller sett på ett annat sätt ,landet i fråga skulle få vänta ett år längre på rikedomen. Istället för att få pengarna 2050 skulle man få dem 2051.

Andra jämförelser för att få ett hum om siffrorna är till exempel att USA spenderar över 4% av sin BNP på försvaret och att de globala investeringarna i försäkringar ligger över 3 % av BNP per år. Försäkringsjämförelsen känns relevant eftersom man kan jämföra investeringarna som tar oss bort från kol och olja med en försäkring mot att våra barn, barnbarn deras barnbarn och så vidare ska skonas från de problem som en varmare jord för med sig.

Det som ofta glöms bort är att inte göra något också för med sig kostnader, den omdebatterade Stern-rapporten var tidigt med att påpeka att kostnaderna för att inte göra något vida överstiger kostnaderna för att bromsa den globala uppvärmningen. Kostnaden för ökenutbredning, havsnivåhöjning, massivt minskad biologisk mångfald, hunger och vattenbrist är så klart extremt svår att få fram. Det har dock gjorts ytterligare försök, bland annat rapporten Assessing the costs of adaption to climat change (gjord vid Imperial College London). Den rapporten varnar för att tidigare rapporter gravt underskattat kostnaderna för att inte agera för gravt minskade utsläpp av växthusgasföroreningar.

Gemensamt har rapporterna också att de påpekar att om vi väntar för länge med att börja agera blir det omöjligt eller mycket dyrare att nå två grader målet.

(Vad krävs för att nå två grader?)


Jag skrev i inledningen att jag tycker media missat att lyfta fram att om man inte gör något så har det en kostnad. Två exempel är Rapports sifoundersökning och Naturvårdsverkets dito som lyftes fram på liknande sätt. Båda dessa undersökningar innehåller frågor av typen, om det kostar dig pengar att rädda klimatet skulle du göra det då? Men inga frågor av typen, om det kostade dig pengar att inte hejda den globala uppvärmningen skulle du då skita i att göra något? Eller varför inte, om staten i längden sparar pengar på att ta steg från ett kol och oljesamhälle skulle du stödja det då?

Med tanke på vad som står på spel önskar man verkligen att media var bättre på att föra ut bilden. För varje missat Köpenhamnmöte och varje år som går minskar chanserna att hålla sig under två grader till ett rimligt pris.

Till sist en länk till en nature artikel som diskuterar vad som kan behöva göras för att nå två grader (bild ovan) och en liten film om samma sak.



blog action day!

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...