DN:s ledarsida nämner Rober Nilsson idag, jag skrev om hans
felaktiga slutsatser
tidigare men gjorde lite ytterligare research efter det och hittade något intressant. Först vill jag bara påpeka om att jag självklart håller med om att politiker bör försöka ta del av det forskarna kommer fram till och fatta välgrundade beslut.
I en av
bloggarna som skrev om Roberts artikel såg jag att han tidigare varit involverad i en diskussion om passiv rökning och dess farlighet. Så såg jag att
Mattias Svensson skrivit följande på NEO bloggen ”Robert Nilsson har med grund i sin forskning värderat de larmrapporter som cirkulerat /.../ Att sätta risker i sitt sammanhang är inte att förneka dem.” Så jag blev nyfiken och grävde lite.
Först låt oss gå igenom vilken taktik tobaksbolagen hade i frågan. Ett tipps kan ju vara att se filmen
The Insider, jag vet inte hur riktig den är men den ter sig inte osannolik. Annars kan man ta och läsa
det dokument där tobaksindustrin försökte sprida sin strategi.
Där framgår det tydligt att tobaksindustrin ville skaffa sig ett nätverk av sympatiska forskare och sedan finansiera dessa. Man ville att dom skulle användas till att sprida osäkerhet om både gamla och nya forskningsresultat. Man ville försöka ge sken av att de som hävdade att passiv rökning var farligt drev en politisk agenda genom selektiv användning av forskning, man ville få ut detta genom tankesmedjor och politiska forum.
Hur kommer Robert Nilsson in i bilden då? Ja, bland annat så var (är?) han med i något som kallas
European Science and Environment Forum (ESEF). ESEF utgav sig (1994) vara en oberoende grupp forskare som inte tog emot pengar utifrån utan levde på inkomsten från sina egna publikationer. ESEF har dock både
sökt och
fått pengar från tobaksbolag direkt eller indirekt.
Vad gjorde dom då? Jo, bland annat skrev ESEF en bok som hette, "What Risk?" Boken skulle sprida osäkerhet kring kopplingen mellan lungcancer och passiv rökning. Robert Nilsson har skrivit
ett av kapitlen i boken, där försöker han sprida osäkerhet kring tidigare forskning.
Att genom ny forskning visa att tidigare inte stämmer är naturligtvis bra. Men att genom finansiering från tobak skriva ett kapitel i en bok som inte sedan går igenom vetenskaplig granskning försöka sprida osäkerhet kring forskningsläget är synnerligen olämpligt, inte minst när det rör ett så allvarligt ämne som cancer och rökning. Att då dessutom försöka sprida detta genom att påstå att de är gjort av oberoende forskare är än olämpligare.
Robert
sa bland annat att risken att få lungcancer från passiv rökning är extremt liten eller till och med negligerbar.
Vad säger då
dagens forskning om
passiv rökning och cancer? Det finns mängder med undersökningar så den som är intresserad av detaljer kan läsa själv. Kort kan man säga att kopplingen finns och helt klart är värd att försöka undvika. Jag vill också passa på och citera ett stycke från
en av rapporterna som rör tobaksindustrins inblandning i forskningen.
”Industry documents indicate that the tobacco industry has engaged in widespread activities, however, that have gone beyond the bounds of accepted scientific practice (Glantz 1996; Ong and Glantz 2000, 2001; Rampton and Stauber 2000; Yach and Bialous 2001; Hong and Bero 2002; Diethelm et al. 2004).
Through a variety of organized tactics, the industry has attempted to undermine the credibility of the scientific evidence on secondhand smoke. The industry has funded or carried out research that has been judged to be biased, supported scientists to generate letters to editors that criticized research publications, attempted to undermine the findings of key studies, assisted in establishing a scientific society with a journal, and attempted to sustain controversy even as the scientific community reached consensus (Garne et al. 2005).”
Kort sagt Robert hade fel och uppträdde väldigt olämpligt.
Det känns därför lite olustigt när Mattias Svensson skriver att Robert bara värderat de larmrapporter som cirkulerat, att han bara sätter in risker i sitt sammanhang. Dessutom återger han det utomordentligt dåliga argumentet att eftersom det finns risk att få cancer från annat så behöver vi inte reglera riskerna att få cancer från passiv rökning.
Åter till dagens artikel i DN där Robert nämns igen, nu tas det bland annat kvicksilver upp och frågan om reglering av kvicksilver bundet i glas. Men låt oss säga att Kvicksilvret är säkert i glas, vad tror dom då händer när det ska återvinnas? Kvicksilver är flyktigt och när glaset återskapas så skulle man få en risksituation för arbetarna. Detta har bland annat varit ett problem (är?) vid metallåtervinning då kvicksilverhalterna kan bil höga.
Men vill man krångla till det så kan man, bland annat så spelar det stor roll i
vilken form kvicksilvret befinner sig i och det finns också
stora naturliga ”utsläpp” av kvicksilver. Men som sagt bara för att man kan dö av något som finns i naturen betyder det inte att vi inte ska försöka minska risken att dö.
Jag håller dock med om att riskanalys och bedömningar ska vara väl gjorda och gärna förankrade i forskning och att det inte är den som skriker högst som ska få pengar. Men Robert Nilsson, diverse journalister och Matias Svensson tycks dock inte vara de som är lämpliga att dra upp riktlinjerna.
EU:s rapport
ExternE nämns också i DN artikeln, jag har kollat lite snabbt i den men inte hittat något som stödjer det som står där, ”
det är 30 gånger farligare för hälsan med biobränslen än med kärnkraft.”. Någon som hittar något som stödjer de? Figuren i rapporten gör det i alla fall inte.
(Det finns säkert dom av er som känner igen industritaktiken fån debatten om den globala uppvärmningen och människans påverkan. Ni som gör det kanske inte blir förvånade då jag nämner att ESEF också har
försökt sprida myter om den globala uppvärmningen och att svenske Wibjörn Karlén i alla fall har varit med där.)
*********
Uppdatering: Värt att notera att
debatten idag är totalt annorlunda.