torsdag, mars 19, 2009

Barometern, PJAL och fler om Kristdemokraterna

Jag förklarade i ett tidigare inlägg varför SvD:s analys av kristdemokraterna är felaktig. Nu visar det sig dock att Barometern också gett sig in i leken. Låt mig då förtydliga mig...

Demoskops undersökning ska enligt senaste opinionstatistiken ha fångat upp ca 36 kristdemokrater av dessa säger sig ca 14 vara liberala ca 15 konservativa (ca 50/50 alltså i KD). Av detta underlag drar de sedan följande slutsats:

”Däremot slås vi av det ännu mycket tydliga inslaget av konservatism i kristdemokraterna; partiet samlar fler konservativa än liberaler”

Sen fortsätter man med att påstå att Kristdemokraterna i många frågor har gått på desperat jakt efter mittenväljare, men som vanligt när det gäller resonemang om kristdemokrater ges inga konkreta exempel. Någon som har förslag? Min uppfattning är den rakt motsatta, Kristdemokraterna ägnar för mycket tid åt att diskutera homovigslar, aborter och annat som tar upp stor stor del av partiets mediatid.

Man frågar sig varför kristdemokraterna jagar efter ”vet ej-röster” vad nu de är. Men svaret är så klart att Kristdemokraternas politik utformats av dess ombud för att det är den politiken som medlemmarna vill ska föras. Att vara konservativ idag i Sverige borde för övrigt ligga ganska nära socialdemokraterna med tanke på att det är dessa som har varit mer eller mindre statusquo, en konservatism som de borgerliga konservativa inte förespråkar. Det ska dock påpekas att ca 90% av de som angivit sig som konservativ också valt ett Alliansparti.

Man skriver också:
”Till och med bland de yngsta och minst borgerliga åldersklasserna i undersökningen finns det en bas på sex-sju procent tydligt konservativa.”

Sen utgår man från att alla dessa väljare är möjliga bara man säger sig vara konservativ! Kristdemokraterna är redan beaktade som det konservativaste partiet i många frågor, bland andra familjfrågor och andra värdeladdade frågor som till exempel abort. Inga exempel på var man vill att KD ska vara mer konservativ ges... och jag passar på att åter igen påminna om att Kristdemokraternas sympatisörer och de som lämnat partiet gjorde så för att man var för konservativ inte för liberal.

Det känns som jag upprepar mig från tidigare poster men ett exempel på en kristdemokratisk liberal ståndpunkter är invandring och flyktingpolitik (starkt förankrat), hur ska man klara av att ändra den och varför? (samma sak gäller bistånd)

Johan Ingerö är inne på samma spår som SvD var igår... mindre förbud men lägger också till mindre äktenskapsfrågor m.m. jag återkommer om detta längre ner. Charlie Weimers skriver också om frågan och lyfter flera områden, bland andra:

Traditioner
(Ja, här är redan kristdemokraterna det mest konservativa partiet, här drar man inga fler röster.)

Minska staten
(vad skiljer detta från M, Fp och C?)

Familjen
(där är redan KD mest konservativt och kämpar för att nå ut med frågorna... snarare kommunikation än något annat som behöver förändras.)

Social marknadsekonomi
(till skillnad från... vem?)

Mindre förbud och mer personligt ansvar
(Till skillnad från vilket borgerligt parti? Dessutom ger detta problem i partiet, jag åter kommer nedan.)

Man vill inte ha nolltillväxt eller dogmatiskt kärnkraftsmotstånd
(till skillnad från vem i Alliansen?)

Ett starkt Europa
(precis som KD vill idag)

Charlie skriver också att konflikten mellan ”konservativa” och ”liberala” väljare hos Kristdemokraterna inte är ny. Vilket jag instämmer till fullo med, jag ser dessutom mycket av vad jag själv hoppades på när jag efter förfrågningar valde att fortsätta i Kristdemokraterna för många år sedan i förhoppningarna hos Charlie med flera. Jag trodde på fullt alvar efter att ha prata med några höjdare inom KD att det var möjligt och troligt att Kristdemokraterna skulle tvätta av sig kopplingarna till religion och sedan följa det man sa var sin ideologi och inte minst ta ansvar i miljöfrågorna. Nu många år senare får jag erkänna att jag känner mig lite lurad. Det går inte att tvätta ränderna ur tigern, mitt hopp om ett kristdemokratiskt parti som i väljarkårens ögon inte förknippas med frikyrkor är extremt litet.

Den ”frikyrkliga” förankringen är mycket stark och går inte att ändra snabbt. Detta för med sig att vi får utspel då och då om abort och homofrågor... att vi är väldigt restriktiva i alkoholpolitik, ja att vi är så oliberala att vi till och med vill förbjuda nymoderniteter som våldsspel (röstades igenom på ett riksmöte, jag slet mitt hår). Att tro att det skulle vara enklare att förändra detta bara för att man kallar sig konservativ i stället för liberal, känns konstigt.

Men låt gå, vi leker med tanken att detta skulle funka. Kristdemokraterna säger hej då till 50% av sina väljare eller i dagsläget ca 1,8% för att hitta de resterande ca 7% konservativa väljare. Vi drar bort 1,5% som tillhör vänsterblocket direkt, 5,5% kvar. Tror ni Fp, C, och framförallt M skulle sitta stilla och se på medan KD drog dessa röster? Nej, och det är så klart också så att Konservativa inom Alliansen har olika syn på saker och ting, Björklund lär inte släppa försvaret eller skolan, M lär inte släppa jobb och skatt och C kommer i alla fall försöka hålla kvar bönder, landsbygd och miljö... slutsatsen kan inte bli annat än lycka till... (även om man räknar in personer som skyr ordet konservativ.)

Inga kommentarer:

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...