torsdag, december 06, 2007

Varför blogga?

När DN för ett tag sedan publicerade en artikel med rubriken ”politiska bloggar en flopp”. Detta fick naturligtvis bloggsfären att gå i taket men har artikeln så fel? Låt mig lyfta fram två citat ur artikeln:

Ali Esbati
”Den här idén om en enskild, smart bloggare som får hela medieklimatet ett förändras, det är en myt, så funkar det inte. De som sätter dagordningen för den politiska debatten är fortfarande ett ganska litet antal medier och ett ganska litet antal personer.”

Louise Persson
”Jag vet att många pratar om medborgarjournalistik, men jag tycker inte att vi är där.”

Vist allt handlar om vad man har satt upp för mål och vad man definierar som en flopp eller succé. Men hur det skulle kunna vara en succé kan jag inte förstå, en flopp då? Jag vet inte, det beror på vem man lyssnar till. Det är trotts allt fortfarande så att de mest besökta bloggarna har få läsare relativt till andra media så för de som trott att bloggarna ska påverka hur människor ser på politik och olika politiska frågor är det nog en flopp.

Vist det finns journalister och (utrikes)ministrar som säkert delvis kan påverka genom sitt bloggande men dom var ju så att säga redan inne i gamet. Jag har personligen inte sett något avtryck i den politiska dagordningen av bloggar.

Eftersom jag näst intill helt saknar bloggande kompisar kan jag konstatera att jag nästan aldrig hört dom benämna bloggar i positiva ordalag spontant. Inte heller när jag på svar om kontroversiella ämnen som till exempel om prostitution skall vara legalt har serverat kontroversiella bloggar har jag bemöts av annat än en gäspning.

Som jag också varit inne på tidigare ser jag den största delen av bloggarna som skvallerspridare, även de politiska. Vist finns det undantag men de är få och inte ens dom har någon genomslagskraft, en av de bästa verkar också för tillfället ha lagt ner. Och trots sin kvalité har den bloggen inte en av de största länkar eller läsarskarorna min gissning är att det han skriver är för avancerat. Och lite så är det nog, Sverige är för litet för att djuplodande bloggar ska få stor läsarskara.

Mycket handlar också om att predika för de redan frälsta, vill du inte läsa en blogg så skiter du helt enkelt i det. Men att predika för de redan frälsta ska inte underskattas det kan ge mycket konstruktiv kritik som gör att man själv utvecklas och man kan samla sina tankar.

Det är nog trotts allt det som är orsaken till att jag fortfarande bloggar, det och möjligheten att påverka inom kristdemokraterna och kanske en och annan ledarsida... hmm ja och att få sätta en och annan förespråkare av homeopati, fengshui eller förnekare av växthuseffekten på plats. Jag har trots allt färre läsare idag än för nått år sedan trots twinglyeffekten (det skulle iof inte vara något problem att ändra på genom twingly) men några hundra läsare hit eller dit per dag känns faktiskt inte viktigt, de är trotts allt få i sammanhanget.

Jag tror att en av de viktiga faktorerna till att bloggarna inte ”slår” är att bloggar har trovärdighetsproblem och med all ödmjukhet tycker jag inte det är konstigt. Så föga förvånad blev jag när jag nyligen hittade en undersökning där man frågat befolkningen i några länder hur man ser på media som pekar på just detta. Bloggana har trovärdighetsproblem och varför skulle det förändras? (även om det finns undantag.)

Några citat ur undersökningen (Sverige var inte med):

”Internet blogs were the least trusted source”

“Only 3 percent name blogs as their most important news source.”

En titt på britterna som jag gissar ligger närmast oss ger följande:

”The most important news sources for UK citizens in a typical week are television (mentioned first by 55%), newspapers (19%), radio (12%), and the Internet (8%). As in the United States, it is men who are most likely name the Internet as their most important news source, 11 percent compared to 5 percent of women.
When asked which news sources they trust the most, UK citizens give the highest ratings to national television (86% a lot or some trust), friends and family (78%), national/regional and local newspapers (both 75%), and public broadcast radio (67%), and the lowest ratings to blogs (24%)”


Detta kan jämföras med de runt 35% av svenskarna som har stort eller mycket stort förtroende för komunpolitiker.

Jag tror de politiska bloggarna har ungefär samma effekt som att stå och dela ut flygblad och sätta upp affischer, inte speciellt mycket. Men skulle någon våga vara utan det? Hur skulle det se ut om bara ena politiska sidan bloggade? Kanske skulle det kunna påverka lite i alla fall... men nu är ju inte fallet sådant.

Kort sagt, blogga om du tycker det är kul om du känner att du får ut något av det men förvänta dig inga underverk.

Inga kommentarer:

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...