fredag, december 07, 2007

Är din granne ateist?

I söndags kväll ringde en journalist från NSD och undrade om jag hade lust att ställa upp på en diskussion med en frikyrkopastor om tro, religion och förmodligen syn på homosexuallitet. Jag var tveksam först, kristdemokrat som är ateist och för homovigslar... jag tror trots allt att den frågan har störst effekt om jag driver den inom partiet i stället för i media. Men samtidigt får kd lite gratisreklam när man dyker upp i media, så jag tackade ja.

Till saken hör också att runt 15 min av diskussionen skulle filmas och läggas ut på nätet, så jag såg till att plugga på lite om homosexuella och äktenskaps frågan kontra bibel och tro. Nå som jag nämnt tidigare på bloggen finns det grupper som tolkar bibeln så att homosexuallitet blir ett problem... ni kan läsa mer själva om det här.

Men nu visade det sig att pastorn var en vettig snubbe som tyckte att om homosexuella älskar varandra borde man få gifta sig i kyrkan, hjärtat inte kön bör vara avgörande. Så det mesta av diskussionen kom att handla om tro eller avsaknad av tro, varför tror jag inte det finns någon gud? Är religion ett måste att hålla en ”bra” ”hög” moral?

Jag höll mig medvetet från att dra exempel på saker som gjort att jag inte tror någon gud existerar eftersom jag tyckte att många av exemplen kan låta nedvärderande. Men om det är någon som hittat hit efter artikeln i NSD tänkte jag bara lite kort redogöra för vägen till min avsaknad av tro på någon övernaturlig gud.

Väl döpt och konfirmerad började jag fundera lite djupare på världen och inte minst religion och eftersom kristendomen låg närmast började jag fundera på hur världen kunde se ut som den gjorde ifall en god gud skapat den, något som säkert gått genom mångas tankar. Men man vet inte guds plan, hans mening, kan man över huvud taget förstå hans skapelse? Men problemet för mig var nog mest att hur kan man ha en gud som kräver att man ska tro på honom för att komma till ”paradiset” och att det är typ de enda man behöver göra för att komma till himlen. Det kändes själviskt och för mig omoraliskt det känns som en gud man klarar sig utan. Känslan förstärktes när man såg hur bibeln hade används genom historien som försvar för krig och slaveri. Givetvis kan man påpeka att det var feltolkningar men de stora tolkningsmöjligheterna som bibeln tillåter är inte för mig övertygande. Och för att bara bjuda på några andra luckor länkar jag hit. Alternativet att hårdtolka bibeln som de mer fundamentalt troende gör ter sig än mer främmande, kreationism och homohat hör inte hemma hos rationellt tänkande människor.

Så jag gick vidare och läste lite om taoism som var intressant ända till den övernaturliga delen kom in i bilden och buddismen med sin något bistra världssyn lockade aldrig heller. Lite besviken på att det inte fanns någon nog vettig religion gick jag vidare och tänkte inte så mycket på det i något år. Som alla tonåringar hade jag motgångar men i stället för att be hittade jag kraft i natur, musik och vänner och åren flöt på tills jag kände mig helt mogen att titta mig runt och ställa frågan, hur säker är jag på att det inte finns någon gud? Svaret blev säker nog. Skulle jag tro skulle jag behöva lura mig själv, lura mitt förnuft, det skulle aldrig fungera. För att låna ett exempel som kan låta nedvärderande men som är bra för att visa ungefär hur det förhåller sig mellan mig, religion och frågan att tro utan tro.

Hur skulle du reagera om jag sa att det fans en diamant lika stor som ett kylskåp nergrävd på min bakgård? Förmodligen skulle du fråga varför jag tror det... Ja, för att det ger mitt liv mening och min familj stor lycka. Jag skulle inte vilja leva i en värld där det inte fanns en stor diamant nedgrävd på min bakgård.

Kort sagt det skulle aldrig fungera och när logiken säger mig att det inte finns någon gud skulle det krävas ett grandiost tecken för att få mig att tro.

Min avsaknad av tro gör inte att jag tycker att de som tror är dumma. Det finns fullt av logiska premisser för varför man blir troende en av dem tuchar jag på när jag frågar prästen ifall han trodde att han skulle varit kristen ifall han fötts i en muslimsk familj i Iran. Trevligt nog fick jag svaret nej. Kultur och familj är trotts allt väldigt avgörande för vad man kommer att tro när man blir äldre. Eftersom samtalet och umgänget var så trevligt ställde jag aldrig följdfrågan om hur man ska se på en gud som nästan vid födseln dömt ut så stor del av jordens befolkning...

Moral tja... som ni ser ovan är jag inte övertygad över att moral nödvändigtvis följer med religion. Och kan någon berätta för mig varför många hundra år gamla skrifter bättre skulle kunna tala om för oss vad vår moral och etik idag borde vara än vad ett kontinuerligt samtal människa till människa skulle kunna?

För att försöka avrunda lite så konstaterar jag att vi alla har en ateistisk inställning på något sätt om inte till den kristna guden så till Oden eller Apollo... jag har gått en gud längre.

Personligen tror jag det är rätt stor chans att din granne är ateist men många drar sig för att använda ordet, vilket jag förstår. Men de flesta tror jag inte säger sig vara ateist bara för att man inte på alvar frågat sig själv vad man tror.

Till sist en länk som kanske kan ge några svar på en sökandes funderingar.

Beyond Belief

Inga kommentarer:

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...