onsdag, februari 14, 2007

Våga vara förebild

Bris har en intressant debattartikel i DN idag, men jag tycker nog dom förminskar föräldrarnas roll lite väl. Att mobbning är viktigt att hålla nere är det nog ingen som motsäger och från kristdemokraterna ser vi gärna lite hårdare tag i skolan. Man pekar på det viktiga i att våga stå upp som vuxen, att säga ifrån. Jag har alltid funderat på hur 13 åringar kan få tag på alkohol, cigaretter och narkotika det är trots allt någon som måste ge det till dom. Civilkurage är något som det finns för lite av i Sverige, vi underskattar hur stor betydelse bra ledare har.

Fundera lite själv på hur livet såg ut, där det fans tydliga vuxna som sa ifrån där var det mindre bråk. Det gällde allt från kafeterian till fotbollslaget men inte bara vuxna ledare var viktiga, lika viktigt är det att kaptenen i fotbollslaget är en kille som är förebild. Att lärare vågar bestämma i klassrummet är givetvis viktigt lika så att de vågar diskutera obekväma saker i sexualundervisning, etik och moralfrågor. Men det måste sluta någonstans, lärare och tränare kan inte ta över uppfostran av barnen. Eftersom jag känner en del tränare och lärare vet jag hur jobbigt det är för dessa ledare när både föräldrar och barn ringer om kvällarna och vill prata ut. Det kan vara om allt möjligt, ofta rena terapisamtal om något helt annat än verksamheten. Detta kan man inte förvänta sig ska fungera en fotbollstränare offrar redan nog av sin fritid utan att måsta leka amatörpsykolog på kvällarna. En del av en lösning på detta problem kan vara mer knytpunkter där familjer träffas och kan få diskutera problem i deras vardag. Sedan finns det så klart barn som måste tas om hand på något sätt för att föräldrar saknas eller beter sig illa då ska givet vis det fungera.

Men där jag funderar på hur BRIS tänker är:
”Många barn förklarar att de vill få hjälp utan att föräldrarna blandas in annars kan det kvitta. Barn vittnar om att kontakten mellan professionella vuxna och barnets föräldrar ofta sker bakom barnets rygg, man är osäker på om och när personalen ringer hem till föräldrarna, eller om skolkuratorn rapporterar för annan personal.


"Jag kommer inte att våga prata på Bup för dom berättar väl också för mina föräldrar om mardrömmarna och skärningen som skolsyster och kuratorn gjorde." Mejl från flicka, 13 år”


Är det inte fullt naturligt att man som ungdom inte vill att föräldrarna ska vara inblandade? Det ingick ju liksom i uppväxten att man från och till ”ogillade” föräldrarna. Jag ser det som självklart att föräldrarna ska blandas in om det inte är så att de på något sätt misshandlar barnet.

2 kommentarer:

Anna sa...

Vet inte hur du menar, klart inte personal ska gå bakom barnets rygg. Det känns ju lika "kul" som om någon bakom ryggen på vemsomhelst.

Ang, du skrev: "Jag ser det som självklart att föräldrarna ska blandas in om det inte är så att de på något sätt misshandlar barnet. " Du vet väl att i synnerhet då blandas föräldrar in och så får barnet leva hemma under utredning med allt hot om att inte berätta och allt vad detta innebär.

Magnus sa...

Det är alltså när de ger sken av att man inte bör blanda in föräldrarna jag reagerar. (mest)

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...