söndag, februari 18, 2007

Annica Dahlström i blåsväder

En brokig skara forskare riktar hård kritik mot Dahlströms bok, jag finner ingen anledning att tro att kritiken inte är berättigad men jag har inte läst boken själv. Men nog tycker jag författarna tolkar IQ lite konstigt, nå ja. Jag tänkte inte ge mig in i denna debatt har för dåligt på fötterna kanske måste man läsa på igen. Jag tänkte dock tipsa om två böcker som det sägs ska ligga i huvudfåran och de används i undervisningen runt kön.

Först ut Richard A. Lippa med Gender, Nature and Nurture.

Tvåa, Michael Rutter med Genes and Behavior Nature-Nurture Interplay explained.

Och den som gillar denna typen av literatur får så klart inte missa Steven Pinkers bok The blank slate. (finns på svenska)

Jag antar att det kommer komma et svar från Dahlström, detta kan bli en spännande fajt!

4 kommentarer:

Anonym sa...

Ganska snabbt efter att ha sett rubriken och ingressen till en så aggressiv artikel som attacken i DN mot Annica Dahlström letar jag upp författarnas signaturer och finner en apart kvartett med tveksamma meriter inom det aktuella området: neurofysiologi. Ingen är specialistkompetent och bara en är disputerad, och då inom ett avlägset fält, dvs här finns inga gedigna och verifierade kunskaper inom det attackerade området.
Förstår då att attacken är politiskt, och inte vetenskapligt, grundad. När gruppen dessutom angriper Dahlström för att hon citerar resultat från djurexperimen, förstår jag att kompetensen än nära noll. Upprepade experiment med samma utfall är vetenskapens enda sätt att belägga uppställda hypoteser. För neuroexperiment kan bara djur, oftast råttor eller möss komma i fråga. Man experimenterat nämligen inte med människor. Förhållandet kallas etik. Indirekt kan man dock i stora epidemiologiska undersökningar få vissa belägg om verkligen resultaten från djuren kan överföras till människans värld. Men ska resultat av undersökningar på människor vara trovärdiga krävs mycket. Främst många, många deltagare– många tusen, där hälften ska vara kontrollgrupp som inte utsätts för någon behandling, men heller inte vet om detta. Dessutom ska de vara slumpmässigt utvalda. Svåra krav som sällan uppfylls, men som t ex krävs för att ett nytt läkemedel ska kunna släppas ut i handeln.
Inom neuroforskningen vet man i dag mycket om mushjärnan, mer än om människans. Och i dag kan man jämföra dem med varandra för nu finns en undersökningsmetod som inte skadar. Det går faktiskt att se hur vi människor tänker, och hur och var i hjärnan den reagerar på olika händelser och intryck. Funktionell magnetröntgen kallas det. och är i dag neuroforskarnas verktyg nummer ett. Dagligen publiceras nya rön från sådana studier som bygger upp vetandet om hur vår egen hjärna fungerar i olika situationer. Dessutom framgår det tydligt hur olika våra hjärnor är, inte bara mellan könen utan också individuellt. Gamla och nya resultat är helt i samklang med vad Annica Dahlström redovisar på sitt personliga och begripliga vis. Kolla själv förresten genom att söka på webben (eller googla) om neurologi och hjärnforskning och kombinera med sökord som barn, män, kvinnor, sex, osv – på engelska såklart. Och du kommer att förvånas över det kosmos av ny kunskap som finns där till allmänt förfogande, gratis! Få mäktar med att tillgodogöra sig detta överflöd.. Men specialisten kan åtminstone sovra och värdera inom sitt eget område, som Annica kan inom neurologin. Men en mikrobiolog vandrar i ingenmanslandet när neurologi är sökord – en psykolog och en primärvårdsläkare likaså. Betänk också att Annica Dahlström haft den geniale Nils-Åke Hillarp som mentor. Nu bortgången, men startmotor bakom Göteborgsskolans neurobiologiska framgångar. Samma skola som den ödmjuke Arvid Carlsson också gått i med ett nobelpris som följd. Undervärdera därför inte Annica Dahlström för att hon törs träda fram och popularisera kunskaperna om de komplicerade förlopp i hjärnan som styr vårt själsliv lite olika hos män och kvinnor, och som är extra känsliga och påverkbara hos nyfödda barn,

menar Kjell Lindqvist, erfaren medicinjournalist.

Anonym sa...

Har genom genuslistans försorg och speciellt Lars Ek haft möjlighet att få en väldigt översiktlig bild av den diskussion som berört Annica Dahlströms populistiskt uttryckta forskningsresultat.
Innan jag går vidare till min personliga kommentar vill jag påpeka att jag inte är vare sig hjärnspecialist eller ens sjukvårdsutbildad. Jag är dessutom vad jag själv kallar det feminist och är utbildad inte bara inom genusvetenskap och den samhällsvetenskapliga sektorn utan också inom naturvetenskap även om jag aldrig inriktat mig på biologi.
Min första tanke när jag läste om Annika Dahlströms forskning i tidningen Forskning och Framsteg var att det var oseriöst. De definierade skillnaderna och likheterna i forskningsresultaten vilka överlappade varandra i så hög utsträckning att de som resultat i en kvantitativ undersökning inte skulle kunna uppfattas som generaliserbara. Resultaten som Dahlström presenterade skulle lika gärna kunna definiera bevis på att likheten mellan människor av olika kön är större än olikheterna än som nu motsatsen. Denna slutsats gör att resultaten visar att vi är en gemensam art det vill säga människor. Resultaten skilde sig inte specifikt från andra forskningsresultat och tidigare resonemang i frågan (ska försöka återkomma med en referens). Jag uppfattade därmed det hela som ganska banalt och ointressant.
Min andra tanke var att hon faktiskt kunde ha rätt. Denna reflexion bygger på att det finns en tendens hos människor som råkat ut för skador på hjärnan genom tumörer, blödningar eller annan mekanisk skada att läka denna. Människan som biologisk varelse har ju uppvisat en fantastisk läkeförmåga där nervtrådar åter knutits samman. Detta har resulterat i att individen åter kunnat uppnå de färdigheter som tidigare gått förlorade. För att detta ska ske krävs (nästan alltid) aktiv träning. Denna biologiska tendens tillsammans med det faktum att människan likt skorpioner och råttor är bland de mest anpassningsbara djuren på planeten jorden, gör att jag faktiskt skulle kunna sätta väldigt stor tilltro till Dahlströms resultat. När Dahlström påvisar att det finns skillnader mellan könade män och kvinnor menar jag att hon visar hur den sociala miljön påverkar utvecklingen av våra hjärnor. När en individ uppmuntras och ges tillgång till en viss aktivitet tränas vi i dessa färdigheter. Denna övning ökar antalet kopplingar på detta område i hjärnan. Då Dahlström undersöker könade män och kvinnor är det inte ursprungliga biologiska skillnader i första hand som synliggörs utan explicit upptränade aktiviteter i hjärnan. Konsekvenserna av sociala villkor liksom uppväxtmiljö skiljer sig för könade män och kvinnor vilket aktivt påverkar de områden som tränas (utvecklas) i hjärnan. Normer och villkor definierar en grundläggande bas för vilka nervimpulser som ges möjlighet att förstärkas i utvecklingen till manliga respektive kvinnliga hjärnor. Då människor ”uppfostras” till män och kvinnor tränas olika delar av hjärnan. Individerna utvecklar nyttjandegraden i olika delar av sina respektive hjärnor och blir därmed kvinnliga/manliga. De hjärnområden som aktivt tränats upp påverkar hur dessa människor som individer verkar i sina sociala relationer. Dahlström kan med andra ord mycket väl ha rätt i sina påstående om att män/kvinnor är bäst anpassade att utföra/hantera olika områden i görandet av livet.
Kristina Börebäck, Filosofie magister i arbetslivspedagogik. Jag är utforskare av kön och genus inom fysisk samhällsplanering och organisationer. I denna forskning kombineras vardagsliv med arbetsliv i komplexa system och människors fysiska kroppar alltid är närvarande.

Magnus sa...

tack för 2 intressanta kommentarer,

Det är alltid svårt att veta vad som är orsaken bakom olika fenomen. Det är ju så att hjärnan utvecklas och påverkas av vår miljö, men också så att delar av hjärnan tycks växa oberoende av vår miljö och delvis styras av hormoner som långt ifrån endast styrs av miljön. Jag tror helt säkert det är skillnad mellan män och kvinnor på detta område men vilka effekter det får är ju svårt att sia om...

Anonym sa...

Annica Dahlströms bok ligger i samma strömfåra som "Född till pojke, uppfostrad till flicka". Praktin instämmer med ADs huvudtes, vår könsidentit formas i moderlivet. Så gott samtliga bögar anser det också.

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...