fredag, januari 05, 2007

Vad händer när incitamenten försvinner?

Modiga anonyma journalister på DNs ledarsida anklagar idag forskare för att vara fega eftersom de inte deltar i den offentliga debatten. Det är Calmfors uttalande "man tycker att debattnivån är för låg och kostnaden för att få sin trovärdighet ifrågasatt alldeles för hög" som de hänger upp sig på.

Visst håller jag med om att fler forskare borde försöka synas i den offentliga debatten, men fungerar inte människan så att man främst gör det man gynnas av i längden? Att bli smutskastad på ledarsidor eller i direktsvar från journalister är inget forskare är vana, inte heller är det därför man valt sitt yrke. Så när detta händer är det enkelt att inrikta sitt krut på annat, annat som också kan trygga den egna försörjningen.

Ett exempel direkt taget från avdelningen jag jobbar på är NSD:s smutskastning av min handledare. Något jag vet sänkte lusten att delta i tidningar och minskade förtroendet för journalister på institutionen.

Ett annat exempel som jag själv var inblandad i (som jag inte hittar online) var då en journalist ber oss (mig bland annat) titta på några analyser som är gjorda på ett vägmaterial för att säga om de skulle vara farligt. Nu visar det sig emellertid att det inte går att säga utifrån de gjorda analyserna, framförallt eftersom journalisten inte ens viste vad det var som var analyserat. Givetvis påpekas detta och att det inte ser ut att vara farligt, efter detta publiceras det och sänds i lokalnyheterna att giftiga tungmetaller läggs på vägarna. Helt enkelt uttalanden som är vansinniga, så klart tungmetaller läggs på våra vägar! Det finns inga vägmaterial utan tungmetaller, det är halterna som är avgörande.

Ett tredje exempel är hur journalister hittar på eget material och inte orkar läsa igenom vad forskarna skriver eller ens komma och lyssna då de pratar. För inte så länge sedan läste jag i en artikel i kuriren att en professor vid arbetsvetenskap påstod att kön är en socialkonstruktion. Något jag inte riktigt kunde med så givetvis skrev jag och psykade en bekant på avdelningen och frågade om hon sovit de senaste 30åren. Nu visade det sig emellertid att Lena (Professorn) aldrig sagt något sådant och att journalisten inte ens varit och lyssnat hela tiden.

Kanske är det dags för journalisterna att lägga mer ner tid på faktagranskning innan man skriver artiklar så kanske forskarna blir vanligare i media? Man kan lugnt säga att mitt förtroende för journalisters objektivitet inte är speciellt högt.

Inga kommentarer:

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...