söndag, januari 28, 2007

Kärnfamiljen ett antifeministiskt projekt?

Bo Rothstein har ett inlägg på DN-debatt idag som handlar om just detta och så kan man naturligt vis se det jag tror att mycket av hans tankegångar är sanna. Men den stora frågan är då hur mycket staten skall gå in och styra, i slutet är detta givetvis en fråga för folket. Nu vet ve ju i och för sig att runt 50% av den svenska befolkningen inte röstar på ett Alliansparti och därför bör ha föga förtroende att göra ytterligare val, men det är väll sånt man får leva med i en demokrati.

Skämt å sido, det bör i början i alla fall tycker jag påpekas att vart man landar också beror på hur man tolkar ordet feminism, men låt oss strunta i det. Något jag tycker är intressantare är att det i större grad är kvinnor som vill stanna hemma mer med sitt barn än det är män som inte vill stanna hemma. Detta nämner inte Rothstein i sitt inlägg, det är alltså kvinnor i högre grad än män som står för detta antifeministiska projekt. Hur det kommer att vi väljer som vi gör när vi väljer partner har säkerligen uråldriga förklaringar om vad som lönade sig bäst för respektive kön. Men det som lönade sig bäst förr i tiden lönar sig inte med säkerhet bäst nu
detta ändras med tiden, alltså är det en generationsfråga men kanske inte för just denna generation. Jag håller med Rothstein om att information är det bästa medlet för jämställdhet men jag har svårt att tro att man inte redan förstår att om jag gifter mig med en bankdirektör som sällan har tid över så kommer han inte få så mycket mer tid över när vi skaffar barn. Detta faller då naturligtvis tillbaka på att kvinnor värnar sitt hem mer än vad männen flyr det. Man borde alltså om man vill ändra på detta mer jobba mer med kvinnliga attityder än med de manliga (men givetvis med båda).

Men för mig är det också viktigt att om kvinnor inte vill tänka som jag vill att dom ska tänka så ska de ha all rätt att tänka som de vill. Kan tyckas självklart men är det knappast i socialteknikens Sverige. Jag är tämligen övertygad att val vi gör delvis styrs av vår genetik men också att långt ifrån alla val vi gör idag styrs därav och mycket mycket går att förändra. Men då bör detta främst göras genom opinionsbildningen inte genom tvingande krav från politiker. Jag har sett nog av politiken för att kunna säga att den långt ifrån alltid glimrar av kompetens.

Det slumpade sig också så att SvD idag har en ledare man kan koppla samman med Rothsteins inlägg. Om svenskarna skulle få möjlighet att bygga större egen förmögenhet skulle man inte tvingas i lika hög grad leva från munnen i handen och därmed också kunna fatta tryggare egna beslut om vem som ska stanna hemma med ett sjukt barn. Detta skulle öka beslutsfattandet för individen och minska den sociala politikerstyrningen, vilket jag anser är positivt.

17 kommentarer:

Anonym sa...

Som alla samhällsintresserade har jag hört om nackdelarna med den nuvarande föräldraförsäkringen liksom kvoteringen. Varför är ingen tillräckligt kreativ för att föreslå att den avskaffas.

/B

emsellen sa...

"Något jag tycker är intressantare är att det i större grad är kvinnor som vill stanna hemma mer med sitt barn än det är män som inte vill stanna hemma. Detta nämner inte Rothstein i sitt inlägg, det är alltså kvinnor i högre grad än män som står för detta antifeministiska projekt."

Vad bygger du detta påstående på? Jag tror inte att det stämmer.Möjligtvis i vissa mindre städer. Män har minst lika stort ansvar för att det antifeministiska projektet upprätthålls. Det är kvinnor som har förväntningarna på sig att vara hemma med barnen och ta det större ansvaret för hemmet. Inte männen. Däremot tror jag att det finns män som vill vara hemma men som inte får rätt stöd av arbetsgivaren. Attitydförändring behövs göras hos alla.

Magnus sa...

Ja, jag påpekar också att den behövs göras hos alla. Men om du läser länkarna ser du vad jag bygger påståendet på, det är inte lika enkelt som det ser ut...

=) Så vlikan nackdelar är de du tänker på?

emsellen sa...

De undersökningarna var ju inte riktigt aktuella. 2001 0ch 2003. Kan nog ha hänt ganska mycket i attityderna de senaste åren. Men visst finns det kvinnor som vill vara hemma och som behöver släppa in männen på det området.

Conny sa...

Kontentan av din kommentar av artikeln är att människor i allmänhet och kvinnor i synnerhet är nöjda med nuvarande situation?

Jag håller inte med dig alls får jag ju säga.

Mia sa...

Om jag gifter mig med denne bankdirektör och denne bankdirektör vill skaffa barn, då utgår jag ju givetvis ifrån att han vill ta hand om dem. Hur menar du att jag ska "förstå" att han inte har tid?
Och så tycker jag att kvinnor borde dela med sig. (men det förutsätter ju en mer jämställd arbetsmarknad som AB också skriver) Jag tror ju att män också gärna vill ha två tredjedelar. Det var ju bara kvinnor som frågades i den där artikeln)

Magnus sa...

Nöjda med vilken situation och vem är nöjd? Tror inte denna fråga går att förenkla.

Ja men kommer du då gifta dig med en bankdiriktör i kariären? Jag förutsätter också att min (om jag nu skaffar en nån gång) fru ska släppa in mig till barnen, men så ser man ju till att göra val efter personlighet som man gillar också?

Mia sa...

Nu tar ju du för givet att bankdirektören ska jobba och att hans fru ska ta hand om barnen. Men så vill vi ju inte att det ska vara, eller hur? Det är ju allas ansvar att försöka ändra på såna här mönster av "självklarheter" som är alltför lätta att hamna i. Det är ju inte så enkelt som att bara välja personlighet man gillar.

Det flesta som skaffar barn är väl mitt i karriären? Pensionärer brukar de ju inte så ofta vara. (Även om det också förekommer)

Magnus sa...

Jag försvarar ingen bara berättar hur jag tror det är.

Personer förändrar sig inte ofta radikalt, välldigt sällan IMO. En person som hela tiden jagat kariär och då menar jag inte som de flesta bara lallat runt och kämpat på lite då och då utan verkligen vigt sitt liv till detta kommer mest troligt inte ändra sig den dagen då ett barn kommer in i bilden. Man ska aldrig generalisera det finns geivetvis undantag åt alla riktningar.

Det är också min övertygelse att man kan styra vem man fallar för mer än de flesta tror.

Att leva familj är inget enkelt där allt bara går att välja. Ofta tycks det mig är det enkla ekonomiska kalkyler och svåra scheman som avgör hur saker faller sig. Jag tror också att det är just därför som barnfamiljer är mest kritiska till styrning över deras liv a politiker.

För min egen del skulle det vara helt naturligt att ta en lång diskution innan man skaffade barn, hur när vem osv. Men om det nu är som siffrorna där säger så betyder de att det är fler kvinnor som vill att mannen inte skall vara hemma lika mycket som dom än det är män som tycker att kvinnan ska stanna hemma. Är det då en politikers jobb att gå in och styra dom vad dom ska tycka och tänka? Jag tycker inte det.

Conny sa...

Westerstrand tycks vilja attribuera problemet till en fråga om personlighet när det i själva verket är en fråga om strukturer i samhället som premierar mannen över kvinnan.På det sättet osynliggör man dessa strukturer och kan säga att ingen ojämlikhet existerar.

Magnus sa...

Conny tycks inte vilja läsa det jag skriver så jag finner ingen anledning att svara på hans kommentarer...

Mia sa...

Hela problemet är ju att det tas för givet att den manlige bankdirektören ska fortsätta jobba, samtidigt som det tas för givet att den kvinnliga bankdirektören ska stanna hemma med barn när hon får barn. DET är ett mycket stort problem, och det är det hela den här diskussionen handlar om.

Nej, en politikers jobb är inte att styra vad människor ska tycka och tänka. En politikers jobb är att fråga sig, och ta reda på, varför kvinnor inte vill att män ska vara hemma lika mycket som dom.

Magnus sa...

Men min poäng var inte att om två diriktörer i kariären träffas. (det finns dock en intressant debatt idagen DN om det) Jag tror folk i regel underskattar den tid som krävs för att göra kariär på riktigt.

Är det inte den frågan jag ställer mig?

Mia sa...

Min poäng var inte heller att om två direktörer i karriären träffas.

Ja, det tar tid att göra karriär (som stavas med två r) på riktigt. Från början, hela debatten handlar om att kvinnor missgynnas, eller hur? Och det har sin grund i attityder och förutfattade meningar som leder till ojämställdhet. Det tar lika lång tid för kvinnor att göra karriär.

Conny sa...

Poängen, som jag ser det, är inte vilka två som träffas, direktörer, arbetslösa eller en arbetslös och en direktör. Poängen är samhällets strukturer som missgynnar kvinnor. Att utgå från att kvinnor generellt VILL vara hemma med barn och sköta hushållet tror jag inte man kan påstå. Att säga att det handlar om vilket yrke man väljer är att se förbi problemet med jämställdhet.

Magnus sa...

Jag har inget att invända mot det ni säger...

Mia sa...

Okej, det var bra att du tog upp det i alla fall. Åsikter ska vädras. Och i egenskap av att du ägnar dig åt politik, och eftersom jag tycker att ditt inlägg var typiskt höger, så måste jag lägga in en trackback. At my place.
http://heleona.blogspot.com/2007/01/frbisedda-frgor.html

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...