Jag har sagt det så många gånger nu att det börjar bli tjatigt, precis som
valanalysen säger så måste kristdemokraterna förnya sig. Vårat största problem är att vi uppfattas som omodärna, bakåtsträvnade, homo och miljöfientliga. Samtidigt vet vi att relativt många gillar kristdemokratiska sakfrågor som tillexempel vårdnadsbidraget (vilket jag tror man kan se i och med att vi oftast ökar i valrörelsen när folk går lite djupare), vart går det snett?
Roland PM satte för något år sedan nu fingret på det jag själv länge gått och funderat på, det går inte att balansera mellan vad som i Sverige är två olika grupperingar. Jag hävdar alltså att det inte går att vara för sänkt bensinskatt, ägna stor tid åt att diskutera veckogränser för aborter och dissa homosexuella samtidigt som man vill värna miljö och tredjevärlden, vara den svages beskyddare och är ett av de allra invandrarvänligaste partierna.
Förutom att jag får denna bilden bekräftad av min umgängeskrets och vid de politiska diskussionerna jag har så tycker jag man tydligt kan se den i KDU. Genom ett hårt arbete så har KDU blivit ett av de
medlemsrikaste partierna MEN det finns nästan inga ungdomar som röstar på partiet, om jag mins rätt så ligger vi runt 1 %.! Orsaken tror jag är att man hittat frågor som förenar relativt många i ett litet fack. Det är ingen hemlighet att KDU är ganska fraktionerat men ofta har man också något gemensamt, en specifik religiös bakgrund (jag menar inget negativt med det men det är nog viktigt för att förstå hur tankarna där går). Det är inte speciellt konstigt att man umgås med dem som liknar en själv och formar sin världsbild kring det. Hur man formar politiken och för ut det man vill genom media är naturligtvis djupt beroende av vilken världsbild man har och med vem man bollar sina idéer, detta har gjort att man har svårt att se varför man inte får fler röster än man gör.
Finns det fler ställen där man kan se detta? Det räcker med att bara gå lite tillbaka i tiden för att hitta ett typexempel, Alf Svensson levererade nyligen på DN debatt en
artikel om familjen där han bland annat påstår detta:
”En ny Sifo-undersökning visar att 87 procent anser det vara en grundläggande rättighet för ett barn att få växa upp i en naturlig familj, med en mamma och en pappa.”
Vilket förutom att det i sak är fel (lurar han sig själv eller försöker han bara lura läsaren?) eftersom frågan var ”Anser du att barn har en grundläggande rätt att så långt det är möjligt växa upp med sina biologiska föräldrar eller är det inte en grundläggande rättighet?”. Så använder han sig av ett språk som för det stora flertalet att resa ragg, inte minst de som läser DN debatt., ”naturlig familj” ”kärnfamilj” ”familjen hotas att krossas” i och med det hävdar jag att man kastar ut chansen att dra nytta av att vårdnadsbidraget precis genomförts, man skjuter sig själva i foten, man gör det omöjligt för de stora flertalet av svenskarna att rösta på kristdemokraterna. En omskriven artikel med moderna ord och vårdnadsbidraget i fokus, regeringens strävan att ge föräldrar mer tid tillsammans och med sina barn och hålla klåfingriga politiker borta hade nog haft motsatt effekt.
Om det nu skulle vara så att jag var ordblind och läst frågan fel och Sifo mätningen stämde med det Alf hävdar borde då inte bloggarna reagera ungefär som undersökningen visar? Bloggarna har funnits relativt länge nu och rimligtvis borde man där kunna se i alla fall hyfsat hur läget ligger i frågan...
Jag har unnat mig lyxen att gå igenom alla länkade blogginlägg till artikeln och några till. Artikeln fick hela 54 länkar från DN (vilket kan jämföras med denna månads mest länkade artikel på 32) men se jag hittar endast 5st som nämner artikeln i positiva ordalag och majoriteten av inläggen är direkt idiotförklarande. Kan man se några gemensamma drag hos de som är positiva? Ja, 4st passar in i det religiösa facket som jag nämnde ovan och en är typiskt Sverigedemokratisk och kallar sig Artikel 19... dit vill jag inte ens länka. En av de som skriver positivt är för övrigt Ulf Ekman, kan man få bättre draghjälp?
Apropå Sverigedemokraterna så skriver Göran Hägglund idag ”Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna står så långt ifrån varandra som man kan komma” och vist är det så, i alla fall i många frågor. Men känner ni igen frågor som, lägre abort gräns, särbehandla homosexuella, sänkt bensinskatt? Vilket parti driver sådana frågor? Ok, kristdemokraterna gör visserligen inte de så tydligt och i vissa fall inte MEN i media framstår det ofta så och inte så sällan blir folk förvånade när man förklarar att Kristdemokraterna inte vill sänka gränsen för när man ska få göra abort i Sverige. Det syns också tydligt i media att det finns en inte O-betydande grupp människor som förknippar Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna med varandra.
Samtidigt vet vi att det mest är besvikna Socialdemokrater och i viss mån Moderater som går till Sverigedemokraterna vilket mest troligt beror på att de som idag finns kvar i kristdemokraterna delar partiets åsikter vad gäller invandring och tredjevärlden. Det kan inte ses som annat än ett stort PR misslyckande att Kristdemokraterna förknippas med Sverigedemokraterna och borde vara nog för att partiet satte sig ner och funderade på vad man gör för fel och hur man kan ändra på detta.
Kristdemokraterna har blivit ett alldeles för homogentparti som saknar riktiga tentakler som klarar av att känna hur snacket och idéerna ute i Sverige går. Att som ett 4 % parti tro sig kunna ändra den Svenska opinionen är i bästa fall naivt. Det är också naivt att tro att bara för att en viss procent håller med kristdemokraterna i en fråga så skulle det vara väljare som är tillgängliga för det kristdemokratiska partiet.
Nu har det också nyligen publicerats en
ny opinionsmätning där Kristdemokraterna hamnar under 4 %, det i sig är inte ovanligt men denna mätning är ändå lite speciell. Vi har fått bra publicitet om vårdnadsbidraget, Alf Svensson fick in sin artikel i DN och helsidor i SvD och 1a maj tåget i Uppsala fick uppmärksamhet allt under tiden som mätningen pågick... borde inte detta gett ett uppsving? Samtidigt så gick Sverigedemokraterna för första gången om oss i opinionen, illa illa. Vad kommer hända med Kristdemokraterna om Sverigedemokraterna får sitta med och debattera i Tv om homosexuella och abort?
Som jag ser det så finns det två alternativ, man kan svänga ut bortanför moderaterna och prata om att skjuta vargar, sänka bensinskatten, homosexuella och vara EU skeptisk å de grövsta eller positionera sig mellan moderaterna och socialdemokraterna med miljöfrågor, tredjevärlden, mer klassisk syn på skola, polis och vårdnadsbidrag, mer bestämmande till individen och så klart värna om omsorgen av gamla, mindre skattesänkningar (till exempel).
Det första alternativet tror jag är svårt att överleva på, gruppen man då riktar sig till är dels upptagen av Sverigedemokraterna men också för liten om man inte blir direkt främlingsfientlig dessutom saknas det personer som skulle kunna driva en sådan linje framgångsrikt i partitoppen. Det är såklart också tufft att ställa sig mellan moderaterna och socialdemokraterna men Centern flyttar sig högerut och har problem med kärnkraften samtidigt som folkpartiet gärna detaljstyr och har annan inriktning på invandringsfrågan, inte har man heller på något sätt lyckats fånga miljö och omvårdnadsfrågor. Den skulle i alla fall ge möjlighet för partiet att lyfta, men bara om en nog stor massa av partiets förtroendevalda följde med och det är väll delvis där skon klämmer. Jag tror nämligen att en stor del av partistyrelsen är införstådd med problematiken men man vet också att det finns starkt motstånd mot en sådan förflyttning och med tanke på hur abortdebatten tog fart är man nog rädd att flytta sig mer än vad de olika rikstingen säger att man kan i vissa frågor.
Tyvärr tror jag det kan vara för sent att börja positionera om sig just innan valet, det bör börja redan nu i små små steg och vist kan man se i alla fall en hyfsad start där partistyrelsen nu i alla fall gått ut och sagt att man inte vill sänka bensinskatten utan höja, jag hoppas det fortsätter på den vägen och att EU-valet kan ge partiet ett delvis nytt ansikte.
Långt blev det, men det var skönt att i alla fall få en del tankar nedskrivna... det blev lite lättare att andas.
